Invigningstalet till TEHUSET 3/10

En dröm håller på att bli verklighet. Det vi sitter i just nu är en dröm som håller på att bli verklighet.
Själv kom jag till Sverige för många år sedan som en misshandlad och bruten kvinna från mellanöstern. Kanske föddes drömmen om Tehuset redan när jag var gravid och misshandlades på Teherans gator av min dåvarande man. Ur självmordsförsök och förnedring restes jag upp till värdighet. Det är en resa som jag önskar att alla mina medsystrar från mellanöstern får göra. Det är en resa som alla kan göra, om de ges möjlighet, stöd och något att hoppas på. Det är därför vi idag sitter här.
Alla som känner mig vet att detta är djupt grundlagt i mitt hjärta. När vi arbetade för regeringen i Kurdistan besökte vi oerhört fattiga områden. Jag minns en kvinna som satt med apatisk blick, uthungrad med ett gnällande hungrigt barn som sög fast vid hennes tomma bröst.
Jag var bara tvungen att göra något. Jag letade i min väska och hittade en banan som jag gav till barnet. Barnet var så hungrigt att det åt upp bananen med skalet på. Jag lyfte blicken och såg på kvinnan. Helt plötsligt mötte jag inte hennes utan ett annat ansikte och hörde orden inom mig ”allt det ni har gjort för någon av dess mina minsta, det har ni gjort för mig.
Där i det smutsiga rummet föddes drömmen om att göra något för dessa kvinnor och deras barn. Som anställda av regeringen i Kurdistan ordnade vi hjälpsändningar till dessa familjer men vi visste att det inte var nog.
När vi så kom tillbaka till Sverige grundade vi, 4 personer, föreningen Khatoon. Khatoon är en upprättad kvinna med värdighet och det hoppades vi att dessa kvinnor skulle bli. Vi började arbetet i Uppsala med att organisera hjälpsändningar och med att föreslå olika typer av integrationssatsningar i kommunen.
Så kom vi då till Karlskoga och stötte mycket tidigt på kvinnor utsatta för hedersvåld som vi fick akut lyfta ur farliga situationer och föra till skyddade boenden.
Två visioner föddes
a. visionen om det första Tehuset för kvinnor
b. visionen om Fristaden, ett skyddat boende för kvinnor från Mellanöstern
Vi kämpade hårt för att få ett av de hus som revs på Skogsrundan men de skulle istället bli ”öppna mötesplatser för människor”. Rivningstomter skulle en del andra kalla det. Dessutom föreläste jag på olika slags kvinno- och företagarträffar, intervjuades i TV och tidningar.
Tillsist fanns det några som trodde på projektet. Det var Länsstyrelsen som beviljade ett bidrag. Med det bidraget i hamn öppnades allt inom några månader. Vi fick tips om lokalen här i nämndhuset och fick en strid ström av gåvor från företagare och enskilda som ville bidra till projektet. Säkert fanns det sådana som med Sverigedemokraternas framgångar ville visa på något annat - ett varmt Sverige med stort hjärta för nödlidande människor.
Idag sitter vi här och ser hur drömmar blir verklighet.
Tehuset drivs av kvinnor och drivs för kvinnor. Det blir en plats dit isolerade kvinnor från hederskulturen kan komma, med sin mans och familjs godkännande och träffa andra kvinnor. Här kan de få samtal och stöd från andra kvinnor. Här kan de få gå kurser som ger den självständighet och kunskap så att de kan röra sig i det svenska samhället.
Idag är en kurs i körkortsteori för kvinnor klar och vi har fått förslag på handarbets-kurser och kurser i barnuppfostran ledda av kompetenta lärare.
Här intill finns också rum som kanske skulle kunna erbjudas till Fristad åt några drabbade kvinnor.
Möjligheterna är stora. Vår fiende är kontroll, avund och fientlighet som inte vill tillåta något träd att växa sig för högt. Vi vet hur tungor löper i vår kultur. Men vi gör inte detta för vår skull. Vi gör det för dem som saknar röst och saknar hopp.
Vi gör det för att ännu några fler kvinnor ska veta att de varken är dörrmattor eller balkongflickor utan är Khatoon - kvinnor klädda i värdighet.
MED DESSA ORD FÖRKLARAR JAG TEHUSET ÖPPNAT!

"Vem tror du att du är?"

- Vem tro du att är du, d --a invandrare?, väste den aggresiva kvinnan, till mig på Willys när hon kände igen mig från valaffischerna. Jag har hört det förut, från mitt hemland Iran. Där skrek man istället: - Vem tror du att du är d --a kurd? Det eviga utanförskapet visade sitt ansikte igen.
- Jag är en människa, precis som du, svarade jag kvinnan. På vägen hem tänkte jag: Var är mitt hemland. Vad tillhör jag, svensk medborgare sedan decennier men ändå avvisad? Jag önskar att vi bodde i ett samhälle där vi kunde se varandra som människor oavsett kön, hudfärg och bakgrund.
Efteråt kommer man på vad man borde ha sagt. Så var det för mig också.
Jag borde ha sagt henne, att jag, från min första dag i Sverige försökte arbeta och lära mig språket för att kunna försörja mig, att jag tagit arbeten som ingen svensk ville ha, att det inte är många som vill lämna sitt land för att leva på bidrag och att skillnaden mellan Karl-Oskar och Kristina i Utvandrarna och Khalil och Karime i Sandviken inte var så stor. Framför allt borde jag ha gjort klart för henne att jag kandiderade för att ge just de människor hon avvisade, en röst.
Men hade det hjälpt? Hon visste ju redan allt. Därför skriver jag det istället till dig.
I hyresområden som svenskarna lämnat, finns människor som är arbetsföra och handlingskraftiga. De vill inget hellre än att få försörja sig. Istället drar de omkring i en närmast evig väntan på besked och dokument som aldrig tycks komma. Samtidigt trycker släkt och smugglare på att få tillbaka pengar de lånat till flykten. Att en del av flyktingarna drabbas av psykiska besvär, blir utagerande eller dövar sin leda och sin oro med tabletter är inte konstigt. Det är inte heller konstigt att en del, som erbjuds en genväg för att snabbt betala tillbaka lånen och få allt det man drömmer om i väst, fastnar i kriminalitet.
Vi måste ge de människor som flyr till Sverige, en möjlighet att lyckas.Några viktiga platser för integrationsarbetet är skola, föreningsliv, arbetsliv och grannrelationer. Därför måste SFI bli ett effektivt redskap för språk och integration som ger invandrarna en chans. Därför måste skolorna ha ett starkt integrationsansvar för de ungdomar som går där med baskunskaper och uppförandekoder. Därför borde föreningslivet medvetet arbeta för att rekrytera bland invandrare och dra med dem i all sin verksamhet. Därför kommer vi kristdemokrater att verka för att asylsökande får arbeta från sin första dag i landet. De isolerade kvinnorna är en grupp som vi särskilt måste ägna uppmärksamhet och omsorg. De lever på integrationens bakgård. Vi måste ge dem socialt godkända miljöer där de kan vistas utanför hemmet och möta andra kvinnor, t.ex. på det sätt som vi gör inom Föreningen Khatoon.
Ingen människa vill vara rotlös och ovälkommen. Utanförskap föder bara uppdelade samhällen, kriminalitet, extremism och själsligt lidande. Personligen kan du gör mycket som svensk genom att bjuda din utländske granne på kaffe och kanelbulle. Försök och du ska se att det inte bara var du som gav något. Ditt liv blev mycket rikare av mötet.
(insändare till Karlskoga Tidning)

Metoder för att motverka hedersvåld

Utifrån vår erfarenhet av arbete med invandrare i Sverige och av ledning av kvinnoprojekt i Kurdistan ser vi att vilken metod man väljer beror på hur snabbt och djupt man vill ha genomslag.
a.Långsiktigt, 5-20år
Hedersfrågor integreras i skolans undervisning. Målet är en attitydförändring som ska slå igenom inom en generation, när de unga själva är föräldrar. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna används i Kurdistan som ett verktyg: Kanske vore det något för oss? I Kurdistan diskuterade vi en obligatorisk föräldrautbildning för förstagångsföräldrar. Något liknande vore nog viktigt också här både för att stävja vanligt familjevåld och hedersvåld.
b.Medelsiktigt, 1-5 år
Personal i alla människovårdande yrken utbildas i att känna igen tecken på hedersrestriktioner och att ha dessa personer under särskild uppsikt för att kunna larma när situationen förvärras. Det är i dessa familjer hedersvåldet kommer att uppstå. Personer och familjer ska erbjudas rådgivning. Plötslig skygghet, blåmärken på kroppen (fall nedför trappor och liknande ursäkter), undvikande och konfiskerade mobiltelefoner kan vara några tecken. Börjar kvinnan bära religiösa medaljonger eller huvudduk? Det kan vara tecken på att hon försvarar sin heder mot ifrågasättanden.
c.Kortsiktigt, mindre än ett år
Målsättningen här är att skydda liv i en akut situation. Då behövs en jourtelefon, akutrådgivning och skyddande boenden. En kedja av kunniga personer bedömer åtgärder och skyddsbehov. Ett samarbete mellan frivilligorganisationer polis och sociala myndigheter behöver byggas upp där varje institution eller förening bidrar med sin kompetens. Här kan vi i Föreningen Khatoon lämna ett gott bidrag!

Vad är hederskultur?

Eftersom begreppet heder bygger på oskrivna lagar i relationen inom och mellan familjer och som kan variera mellan olika samhällen, samhällsgrupper och dessutom förändras över tid är det svårt att beskriva hedersbegreppet. Ett gemensamt drag är dock kraven på kvinnlig kyskhet. I de flesta länder ses familjen som det grund på vilket samhället vilar. Den enskilda familjens status är till största del beroende av familjens heder. I sådana samhällen är mannens värde och status, både i de egna och i samhällets ögon, beroende på vilken stam eller klan man tillhör, på familjeheder och ägande.
Hedersbegreppet, baseras på idén om att mannens heder är beroende av de andra familjemedlemmarnas uppförande och beteende. Särskilt viktig för - och direkt kopplad till mannens och familjens heder är de kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet.

Kvinnornas kyskhet utgör gränsen mellan heder och skam och kvinnorna är med andra ord bärare av männens, familjens och hela släktens heder. Kvinnan har ett ansvar för att försvara hedern samtidigt som hon inte själv har förmågan att värna om sin kyskhet. Kvinnans könsliv är därmed inte hennes privata angelägenhet utan hålls under sträng övervakning. En kvinnas oskuld "ägs" av männen omkring henne: först av fadern som överlämnar gåvan till en annan man i samband med dotterns giftermål.
Den traditionella kurdiska kvinnan kan göra karriär i samhället genom moder- och hustruskapet. Den gifta goda kvinnan är den som underordnar sig mannens och familjens behov och hjälper mannen att bevara sitt rykte och sin heder. En viktig uppgift för den gifta kvinnan är då att uppfostra sina döttrar till att följa gällande normer för hur kvinnor förväntas uppföra sig.
Vi har lärt oss under åren i Kurdistan är att modern och inte fadern är tillskyndare och väktare av familjens heder. I de fall av kvinnlig könsstympning vi känner till har modern varit den drivande.
______________________________________________________
Se Amnesty Internationals hemsida om hederskulturen:
http://www2.amnesty.se/krg.nsf/Webbdokument/403DCE9E4381FEDDC1256C94003F3849?opendocument

Hederskulturens omfattning

Vilken omfattning har hederskulturen och det hedersrelaterade våldet i Sverige? Under perioden 1995 – 2005 angav BRÅ (Brottsförebyggande RÅdet) att 11 hedersmord hade begåtts.
År 2003 angav länsstyrelserna att man kartlagt 1500 fall av hedersrelaterat våld runt om i landet . Det betyder att hedersrelaterat våld är drygt 100 gånger vanligare än hedersmord.
Går man ytterligare ner på skalan anger 27 % av alla svenska flickor av utländsk härkomst att de har hedersrelaterade restriktioner hemifrån. Det rör sig i så fall om drygt 100 000 flickor över hela landet (detta gällde också 17 % av pojkarna i samma grupp).
Siffrorna är hämtade från Sara Högdins doktorsavhandling ”Utbildning på (o)lika villkor”. Den visar att hedersrestriktionerna är av olika grader:
•81 procent av de utlandsfödda flickorna har minst en restriktion hemifrån.
•68 procent av flickorna med utlandsfödda föräldrar har minst en restriktion.
•34 procent av både flickorna och pojkarna med svensk bakgrund har någon restriktion.
•10 procent av utlandsfödda flickorna och 3 % av de utlandsfödda pojkarna har fler än 8 restriktioner. Det har ingen av ungdomarna med svensk bakgrund.
•50 procent av flickorna med utländsk bakgrund får inte ha en pojkvän.
•20 procent av pojkarna med utländsk bakgrund får inte ha flickvän.

I en liknande undersökning som Stockholms stad gjort visar det sig att var tionde 15-årig flicka i Stockholm och fyra procent av pojkarna lever med hedersrelaterade problem som hårt begränsar deras liv. Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om vård av unga (LVU §2). De kulturella och religiösa mönstren är långlivade och dolda under en fernissa av anpassning som kan skrapas av vid familjekriser.
______________________________________________
Brottsförebyggande Rådets rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2001 - 2003 http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Brottsutvecklingen2001_2003.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050317/293ceacc0e95ffc5021cee73db80dc04/Brottsutvecklingen2001%255f2003.pdf
Länsstyrelsen i Östergötland http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Projektwebbar/Hedersrelaterat/hedersrel/statistik.htm
http://www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=1974 Högdin, Sara, Utbildning på (o)lika villkor : Om kön och etnisk bakgrund i grundskolan. - Institutionen för socialt arbete - Socialhögskolan, Stockholm, 2007. - 258 s. - (Rapport i socialt arbete, ISSN 0281-6288; 120)

Linan, högt där uppe

Vem kan så sakkunnigt bedöma lindansarna som balanserar på vajern över torget, som de som aldrig skulle drömma om att göra deras nummer? Med världsvana röster fulla av erfarenheter de aldrig gjort kommenterar de steg som de själva aldrig tagit.
”Vad var det jag sa” eller ”jag visste väl” säger de så när lindansaren blodig bärs bort. Så går de hem till sin lilla kopp kaffe och sin lilla kaka, allt tillrett och bakat med förnuft. När de ser sig om ter sig rummen ännu mindre. Själva koppen de rör i har så nära mellan väggarna. Genom fönstret ser de vajern ännu spänd mellan rådhuset och kyrkan och de önskar för ett ögonblick att de själva var den som bars bort.
Gud älskar lindansare och att han fröjdas över vart hjärta som vill något mer. Alla vet det, också den som inte vågade.

Utdelning av matpaket i Hewler 20/7-08

Många har det svårt i Kurdistan idag. Det var en stor glädje att kunna göra livet kortsiktigt lättare för ett stort antal familjer. Mottagarna var krigsänkor, unga par utan några som helst resurser och flyktingar från södra Irak.
Makpaketen packade

Kristna med muslimsk granne i mitten

Sirwan poserar med en vacker flicka vid ett fattigt hem.

En krigsänka som förlorat sin man och sin son

För den ensamma tvätterskan finns ingen pension

Ung mamma med matpaket

Pojke vaktar matpaket

En ung familj med sin enda skatt

Dödgrävaren med sina två flickor