Amin är drygt 70 år.
”Jag är som ett maskrosfrö. Jag förs av vinden hit och dit och jag kan trivas var som helst.” Hon säger till mig: ”Jag trivs bra med dig.”Hon berättar om sitt liv, om barnen och maken och om huset hon fått lämna. Jag hjälpte henne med en summa pengar. Hon är en kvinna utan hem och försörjning som går från hus till hus och får tak över huvudet och mat innan hon drar vidare.
Idag kom hon till mig:”Jag vet att du är en god kvinna. Kan du köra mig till min gamla by och mitt gamla hus. Jag vill minnas hur det var.” Jag körde henne dit. Huset fanns inte kvar, bara platsen. Där berättade hon om sina barn som lekte utanför och om maken. Hon berättar aldrig om katastrofen, om hur de dog. ”Jag vill bara minnas det goda”Av andra har jag hört hur henners tre barn dödades. Hon fick ett psykiskt sammanbrott och återvände aldrig mer till sitt gamla hem, förrän nu.
Jag brinner för dessa kvinnor: att kunna ge dem mat, husrum och trygghet skulle vara underbart. Med er hjälp kan vi ge dem ett värdigt liv.
