23 år och går i andra klass

Det finns bara ett sätt att få kontakt med dessa människor och det är på deras eget sätt: genom att dela liv, äta, prata och vara tillsammans. I bergsbyn som vi senast besökte fick vi se både en del av det kurdiska dilemmat och vägen ut. Låt mig få berätta om två exempel:

Peyman är 23 år. Hon ger intryck av att vara en målmedvetetn intelligent flicka. Hon kommer från en stor herdefamilj med att flera hundra får där många generationer lever samman.

På bilden ser vi henne med pappan bakom.Hon går nu i andra klass och håller på att lära sig skriva och läsa. Den nomadiserande familjen med allt det hårda arbetet med djuren har inte gjort skolgång möjligt. Hon har behövts hemma. Visst finns det en skola i byn men de säger att läraren aldrig kommer, bara två-tre gånger i veckan. Någon kontinuerlig utbildning har inte funnits. Nu har hon sin chans att till utbildning och framtid.

Aishe är i 40-års åldern. Hon sitter längst till vänster på bilden. Farfar har två fruar och sammanlagt 18 barn. Aishe, som en av fruarna heter och jag blev goda vänner. Hon är en fysisk stark kvinna som utstrålar vitalitet. Hon berättade hur hon knäckt karlar. Bara män badar men i hemlighet hade Aishe lärt sig simma. Det var en mycket het dag. Alla män hoppade i vattnet och svalkade sig medan hon måste sitta och titta på. Sinnet rann på henne och hon utmanade karlarna i simning. Eftersom hon var kvinna så kunde hon inte klä av sig men hon simmade ifrån dem allesammans - med kläderna på.

Aishe har gjort sin egen karriär inom systemet. Hon har sina egna får som hon sköter helt själv utan männens hjälp.

Starka kvinnor finns som revoltetar mot diskriminerande ordningar och medelmåttighet.