Utifrån vår erfarenhet av arbete med invandrare i Sverige och av ledning av kvinnoprojekt i Kurdistan ser vi att vilken metod man väljer beror på hur snabbt och djupt man vill ha genomslag.
a.Långsiktigt, 5-20år
Hedersfrågor integreras i skolans undervisning. Målet är en attitydförändring som ska slå igenom inom en generation, när de unga själva är föräldrar. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna används i Kurdistan som ett verktyg: Kanske vore det något för oss? I Kurdistan diskuterade vi en obligatorisk föräldrautbildning för förstagångsföräldrar. Något liknande vore nog viktigt också här både för att stävja vanligt familjevåld och hedersvåld.
b.Medelsiktigt, 1-5 år
Personal i alla människovårdande yrken utbildas i att känna igen tecken på hedersrestriktioner och att ha dessa personer under särskild uppsikt för att kunna larma när situationen förvärras. Det är i dessa familjer hedersvåldet kommer att uppstå. Personer och familjer ska erbjudas rådgivning. Plötslig skygghet, blåmärken på kroppen (fall nedför trappor och liknande ursäkter), undvikande och konfiskerade mobiltelefoner kan vara några tecken. Börjar kvinnan bära religiösa medaljonger eller huvudduk? Det kan vara tecken på att hon försvarar sin heder mot ifrågasättanden.
c.Kortsiktigt, mindre än ett år
Målsättningen här är att skydda liv i en akut situation. Då behövs en jourtelefon, akutrådgivning och skyddande boenden. En kedja av kunniga personer bedömer åtgärder och skyddsbehov. Ett samarbete mellan frivilligorganisationer polis och sociala myndigheter behöver byggas upp där varje institution eller förening bidrar med sin kompetens. Här kan vi i Föreningen Khatoon lämna ett gott bidrag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar